Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
xcn
och hade fätt sig förelagdt det tal, han muntligen skulle hälla
inför de Danska rådsherrarne, hvilket i korthet gick ut pä
att för tillvägabringandet af ett stillestånd på 3, 4 eller 6 år
föreslå ett vänligt möte, hvarom begärdes ett svar. Det
medförda brefvet motiverade denna begäran med att erinra,
huruledes det Svenska riksrådet, alltsedan fejden begyntes, flera
gånger sändt några medbröder, för att tillvägabringa fred
eller stillestånd, och hemstälde till de Danska rådsherrarne
sjelfva, hvars fel det var, att ej så skett; den dom som
Danmarks och Norges råd afsade om Kalmar stad och Sveriges
rike var ej tillbörlig, då Sveriges råd eller fullmägtige icke
voro tillstädes; med mord, rof, slag och brand hade riket och
dess innebyggare sedan tidt och ofta blifvit hemsökta af
Jöns Holgersson och andra, hvaraf intet annat kunde följa
än hat ocn ovilja emellan folken samt för kyrkan, kronan,
ridderskapet och den menige man i alla tre rikena en stor
skada. Man såge derföre gerna, och grannarne vid sjösidan
delade denna åsigt, att genom några få fullmägtige från båda
sidorna all tvist mellan rikena blefve bilagd; men om, det Gud
förbjude, ej så ske kunde, fordrade man, att Danska män,
som blifvit fångne i Sverige på Stockholms slott och andra
ställen samt på hedersord frigifna, skulle före påsk återkomma.
Slutligen begärdes, att sändebudet icke skulle qvarhållas,
såsom det sist hände i Kalmar, hvarvid dock Hr Svante
särskildt tackar ärkebiskop Birger för det han afstyrt hvad
som varit tillämnadt med detta hans sändebud, som
förmodligen under mötet i Kalmar 1505 varit nära att få dela
borgarnes öde. Skrifvelsen, hvilken innehöll väl bittra
sanningar, mera passande till svar på domen i Kalmar, än till att
göra den envise K. Hans stämd för fred, hade naturligtvis
blifvit honom meddelad, för att inhemta hans vilja (jfr N:r 305).
Den framkallade väl ett något snäft och öfvermodigt svar, som
gick ut derpå, att allt hvad K. Hans gjort var i sin ordning,
han oon hans gemål blifvit utdrifna från land och län
utan rättegång, och punkten om de på god tro frigifna
fångarnes skyldighet att återvända, afspisas med den
anmärkningen, att man ej visste, med hvad redlighet de voro gripne,
och att Svenska riksrådet borde allvarligt öfverväga påfvens
bann samt kejsarens akt och hvad förderf deraf kunde öfvergå
Sverige; kriget skulle icke komma att upphöra, med mindre
än K. Hans »komme till sitt rike igen»; men om Svenska
sigill till Hr Electra, att tryckas under denna och flera beslutade skrifvelser.
Han hade nämligen varit kallad pä ett rådsmöte i Kalmar, men ej kunnat
komma, för att ej försumma vigningen af krisman, som skulle ske vid påsken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
