- Project Runeberg -  Bidrag till Skandinaviens historia ur utländska arkiver / Femte delen. Sverige under de yngre Sturarne, särdeles under Svante Nilsson, 1504-1520 /
CVII

(1859-1884) [MARC] With: Carl Gustaf Styffe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

CXVII

derom finge först underrätta riksföreståndaren, för att erhålla
huu bifall s), och medförde han således också bref till honom.
Qsn framkom först så sent, att Hr Svante fick brefvet på
morgonen d. 19 Sept., under pågående kamp, och det
besvarades pä det sätt, som under dylika förhållanden kunde af
honom väntas. Han såge hellre än någon, att fred kunde
med eller utan främmande hjelp vinnas, och ville göra allt
hrad ban kunde derför; men om han tillade, att han för sina
itgöranden önskade ej blott riksrådets, utan ock den menige
mins bifall, var detta så mycket mer berättigadt, som
riks-riden uppmanat honom taga med sig så många friborne,
köp-stadsmän och bönder af den landsorten, som han tyckte. Men
tiden ansåg han icke vara lämplig, hvarken för honom sjelf,
som omöjligt kunde lemna den landsort, der han var, till pris
för fienden, emedan det i anseende till den ringa makt som
var att tillgå., såsom han uttryckte sig, »skulle gå fast
skröplige till, om han ej vore tillstädes», ej heller kunde
rådsherrarne i Vestergötland komma, emedan de icke hade
stillestånd; om de I< inska herrarne kunde komma, visste han ej;
men han ansåg dessutom den tid, som fordrades för
sammankallandet af ett sådant riksmöte icke vara så beräknad, att den
räckte till. Nils Boson skulle när han komme gerna få lejdebref,
med all den säkerhet som kunde fordras. — Men Nils Boson
hade ingen brådska hvarken att uttaga det nya lejdebrefvet,
hvilket ej utfärdades förr än d. 1 Nov. (N:r 68) eller att
begagna sig derutaf; ty han reste först till Köpenhamn, för att
tala med K. Hans, förmodligen för att laga, att han kunde
komma ifrån den besvärlige medhjelparen och sin odrägliga
ställning. Först sedan han på hemvägen hunnit till Hurfva,
knappt 2 mil nordost om Lund, skref han d. 13 Dec. till K.
Hans ett bref, hvari han visserligen förklarade, att det ej
vore hans afsigt att skilja sig från Borgholm, utan att han
ville hålla det till konungens hand, men meddelade honom nu
en afskrift af det bref, han från Svenska riksrådet erhållit,
och tillade, att han hoppades, konungen ei ville, att ban med
hustru och barn skulle komma i obotlig skada (N:r 176).

Så liten påföljd hade detta brådstörtade företag, att midt
under brinnande krig tillkalla för rådplägning en af fiendens
befälhafvare, och enuru riksföreståndaren icke vägrade att
meddela honom lejd, är sannolikt, att han sett företaget med
missnöje, ehuru det, som det sedan visade sig, väl blott var

•) Verners bref till Hr Svante, dat. Nyköping d. 10 Sept. 1507.
Grönblad, g. 336.

«) Danska Geh.-Arcb. Aarsberetn. IV: 334.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:35:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biskandhi/5/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free