- Project Runeberg -  Bidrag till Skandinaviens historia ur utländska arkiver / Femte delen. Sverige under de yngre Sturarne, särdeles under Svante Nilsson, 1504-1520 /
CXLIII

(1859-1884) [MARC] With: Carl Gustaf Styffe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

CXLIII

msrk5). Meningen hade troligen från början hos en del
mit, att de skulle utgå af hvad som var kronan behållet;
men det befanns snart vara alldeles otillräckligt.

Mot slutet af året har en beskickning afgått till
Danmark, hvaruti åtminstone en af de förra sändebuden, nämligen
Han« Brask deltagit; man vet blott derom, att de Skånska
lidsherrarnes och konungens lejdebref kommit dem till
mötes, då de i slutet af November hunnit till Hamneda i
Sunnerbo, samt att de då voro färdiga att resa in i Danmark
(N*:r 286). Andamålet var utan tvifvel att underrätta,
huruvida Svenska regeringen ville besöka det till midsommar
1510 ifrågasatta mötet »och fullgöra de artiklar», som i den
föregående traktaten af d. 17 Aug, blifvit bestämda, hvilket
borde ske före julen. Troligen har unionspartiet för tillfället
varit det rådande; huru svaret var affattadt, är obekant.

Men en motsatt åsigt hade dock redan på hösten någon
gång gjort sig gällande, hvarpå den förenämnda
handelstraktaten är ett bevis, och då kort derefter K. Hans sände sin
sekreterare, Jens Kristiernsson, med ett riksrådets kreditiv8)
för att fordra, att Lfibeckarnes skepp här skulle qvarhållas,
hvarom sändebuden till Danmark hade gifvit ett naift löfte,
svarades, att lybeckarne fått lejdebref, innan sändebuden
hemkommit, att dessa i det hänseende icke haft något
uppdrag, och att man för den nyttiga tillförsel, LQbeckarne gjorde,
icke kunde förvägra dem tillträde till våra hamnar och
strömmar T).

Ett ännu mer afgörande steg tog riksföreståndaren längre
fram emot vårbrytningen, sedan det visat sig, att den olycka,
som träffat Lybeckarnes flotta på hemvägen icke var så
farlig, att den brutit deras kraft eller ändrat deras plan, att
udandraga sig det tvång K. Hans sökt pålägga dem, och
att man således kunde påräkna deras biträde mot dennes
kapare. Hemming Gadd hade i slutet af Jan. 1510 fått
riksföreståndarens kallelse; han har säkert icke länge dröjt att
efterkomma densamma (N:r 290) och verksamt understödt
honom vid förberedelserna till den omkastning i Sveriges
fttre politik, som snart bragtes till väga. Riksföreståndaren
uppehöll sig i Februari 1510 i Vesterås, troligen med
anledning af den nya upptäckten af ett silfvermalmlager vid Sala

’) Ban har af misstag infört den Köpenhamnska traktaten af 1509,
■ned den bifogade anmärkningen under det föregående året.

•) Tryckt i Geh.-Arch. Aarsberetn. IV: 353, men efter ooncept, som är
u*n datum.

*) Svenska riksrådets bref till det Danska af d. 8 Juni 1610.
Grön-ttad. s. 468.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:35:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biskandhi/5/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free