Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som om jag för hvart buller vill mig akta,
Jag omedvetet smyger mig så sakta
Till dorr’n längst bort, där lätt jag knackar på.
Ett svagt »stig in» mig genom dörren hinner;
Jag öppnar den och genast mig befinner
I hemmets allra ljufligaste vrå.
Mig tycks, att genom luftiga gardiner
Där inne allra varmast solen skiner,
Och alla blommor blomstra vackrast där,
Och hon, som sitter blek och tärd i solen,
Så väl ombonad i den gamla stolen,
Är hela hemmet obeskrifligt kär.
Ja, hennes rum — ser man sig kring där inne,
Hvar möbel är ett gammalt älskadt minne
Från längesedan svunnen barndomstid.
Oeh aldrig, hvart jag mig i världen vände,
Som uti detta rum jag nå’nsin kände
En sådan atmosfär af ro och frid.
Jag henne känt se’n längese’n tillbaka,
Sett henne sträfva, kämpa och försaka
Att trygga mors och mormors sista da’r;
Fast späd och klen hon aldrig hördes klaga,
För sina »gummor» kunde allt fördraga
Och dagens tunga gladt och tåligt bar.
Bitar, af Snorre, 4:e nppl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
