Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNA (utom sig, med ett glädjeskri).
Min vän är kungen och kungen är min vän. Jag
har hans kärlek. Jag har läst den i hans ögon, han har
hviskat den i mitt öra; han har tryckt den på mina
läppar, tryckt den på mitt finger. Jag bär hans ring, jag
har hans bild. Kan kärleken göra sådana under på
jorden, hvilka kan han då ej göra i himmelen? [fattar ringen)
Låt mig få betäcka dig med mina kyssar, tills jag får
kyssa den hand, som burit dig, hölja dig med tårar af
tacksamhet, förtjusning, salighet, (faller på knä framför porträttet)
Låt mig knäböja här inför din bild. Så ligger mitt hjerta,
min själ, min hela varelse på knä inför dig, du bildens
urbild, du kärlekens urbild. Vidga dig mitt hjerta, att
du må kunna rymma så mycken sällhet, att i dig må få
rum så mycken kärlek, som ännu funnits i något bröst på
jorden.
BRUNNERUS följande henne med beundran
och rörelse, af sides).
Hur skall jag kunna störa en sådan lycka? Slå ner
som en åskstråle från denna klara himmel i denna
lycksalighetens dal? Som en stormil fara fram öfver denna
kärlekens blomsterverld? O, kan jag icke kasta detta
grymma uppdrag ifrån mig? Men då kom en annan och
grep, med ännu hårdare hand, i detta luftslott — och
henne sjelf. O! jag får ej.
ANNA (som tagit porträttet i sina händer
och kysst det).
Låt mig trycka dig till mitt bröst, tills han trycker
mig till sitt. O, skynda, skynda och slå dina armar
omkring detta bröst, att det ej af sin sällhets öfvermått må
brista sönder; hjerta mot hjerta, hårdt, fast, evigt! (härvid
krossas glaset. Bekymrad vill hon upphemta och inpassa bitarna).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
