Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
manna, undersåten för fäderneslandet. På bataljfältet
lärer min konung icke komma att spara våra lif. Välan!
der offras männen; qvinnor blöda i det tysta och stilla.
Det är strängt. Men lifvet är ett slagfält för den ena,
ett offeraltare för den andra.
KONUNGEN.
Anna, o Anna, oskyldiga offerlam på detta altare, dit
man lockat, narrat, släpat dig.
PIPER.
Icke så, hon visste hvad hon gjorde, och hon gjorde
det med öppna ögon och fritt hjerta. Hon har käinpat
och har segrat. At förnuftet, religionen, fäderneslandet,
först och sist sin ädle, tillbedde, ofärgätlige konung och
älskling har hon bragt detta offer af sin kärlek, sin
tjusning, sina förhoppningar, sina bland verk.
KONUNGEN (rörd).
Anna, ädla, storsinnade!
PIPER.
Och under denna lilla flicka ur folket ville den höge
honungen stå inför sitt folk?
KONUNGEN.
O mitt hjerta! (höljer sitt anlete med handen).
PIPER.
Det är för stort att brista öfver sin första
ungdomskärlek. Hvem har icke drömt en första kärlekens dröm?
Hvem af oss, tror väl min konung, af oss andra är det
icke, sotn fått eller får offra den för nödvändigheten eller
pligren? Min unga konung drager nu ut i verlden att
eröfra hjeltenamn; den första segern går öfver oss sjelfva,
är pligtens och ärans öfver vårt eget hjerta och passionen.
KONUNGEN (efter lång tystnad, upplyftande
anletet).
Din hand Piper! Fred!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
