Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och smekad, hyllad, älskad utaf ingen,
Till er jag mina bittra tårar bar;
Blif än en gång för mig, hvad då ni var:
Ett råd, ett stöd, en lärare, en far!
(omfamnar honom.)
“Atavis edite regibus,
O! tu et dulce decus et præsidium mihi.“
Ett värf jag har att först er anförtro,
Som lika vittna skall om min högaktning
För er person, som mitt förtroende
Till edert nit för min. Ni känner
För väl den olycksdigra brödratvist,
Hvars gnista, redan tänd i barnens hjertan,
I männens sedan slagit upp i lågor,
Som hota hertigen, min broder Johan,
Till aska att förstöra — men ock mig
Med brodermordets Kains-sår brännmärka.
En dålig broder, sämre undersåte,
Till döden Johan fällts af ständerna.
I fyra år den domen legat nu,
Ett vilddjur, tygladt af min tvekans bojor,
Inom de svaga gallren af min nyck,
Med tindrande eldsblickar lurande
Att slippa ut och lös, att dricka blod.
Krampaktigt har min hand jag ofta knutit
Kring dessa usla papperslumpor här,
Att frestaren, det onda ögonblicket,
Ej listigt dem ifrån mig rycka skulle,
Och låta dem få fladdra bort med en
Missgerning, aldrig återkallad se’n.
Förfärlig är, förbannad frestelsen;
Jag kastar den ifrån mig, söndersliter
Dess lömska trollnät — trampar uppå nacken
Utaf den gamla ormen!
(söndersliter domen.)
Ila nu
Ut till Gripsholm, der re’n på fjerde året
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
