- Project Runeberg -  Erik den fjortonde. Sorgespel i 5 akter /
22

(1873) [MARC] Author: Johan Börjesson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

För friheten nu vidgas svenskens bröst,
Och, af naturen öm och känslig vän,
Han ur de lösta bojor nu ses hasta,
Att drucken sig uti dess armar kasta.

Se der min hela hufvudstad som bäst
I rörelse. Se flockar än till fot, till häst —
Barn, gubbar, qvinnor, höga, låga —
I färgrikt hvimmel, glädtig brådska tåga.
Och öfver vattenytan uti tusen banor
Ses flyga, hvimla, hvita segelsvanor —
Lustjakter, vimplade, musik-åtföljda —
Sångfåglar lika uti granna fjädrar höljda,
Som glada drillar vidt kring rymden slå.
                                                        (Skott och toner på afstånd.)
Nu dröj om ej! De flaggbeprydda slupar stå
Otåliga på Logarns spegelsjö,
Och längta oss med snabba årslag föra
Till Loföns löfbetäckta, gröna blomsterö.
(Till prinsessan) Utaf de offer, dina riken göra,
Gå, drottning, nu att huldrikt kring dig strö!
(På prinsessans vink knäböjer en page med två kransar på hyenden för konungen, som sätter en på hennes hufvud.)
Gudomligheten tillhör förstlingen:
Hur skön, gudomligt skön, du dagens Flora!
(kysser henne på pannan och räcker henne sedan den andra kransen.)
Här tag den andra sjelf och krön din majkung.


CECILIA.

Hvem är väl värd att vara blomsterkung,
Om icke den, som hyllas såsom Nordens:
                                        (Hon vill sätta kransen på honom.)


ERIK (afböjande det).

Nej tack! Må den få konung en gång bli,
Som icke derpå är så mätt som vi!
                                                        (Han leder Sture till henne.)
Se här, min syster: om ej kronan just,
Jag afstår dock åt honom blomsterkransen.
Han är den värd — det skönas, ungas hyllning.
Och säkert jäfvar ej ditt hjerta den;
En värdig blomstertron är detta hufvud.
(Prinsessan bekransar med synbar förtjusning och bryderi Sture, som knäböjer för henne.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:36:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bje14/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free