Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att det få blifva mot en hatad konung.
I bådas namn jag har båd’ rätt ’och pligt
Att straffa. Svärdet bär jag ej förgäfves!
I store menen er mer stora uti nåden
Än uti synden; fören edra nackar
Så högt, som jag dem icke* skulle nå.
Den som mig växer öfver hufv*et — så
(gör ett horisontelt tecken med handen.)
Jag gör ett hufvud mindre. Skall förslå!
Tredje scenen.
DEN FÖRRE. GÖRAN PERSSON.
ERIK (till Göran Persson, som inträder).
Nå, du sannsagesman utaf allt ond t,
Olyeksprofet, från afgrunden mig sänd,
Du fick då rätt, och alltför snart dertill:
Att dagen, då jag Öppnat Johans fängsel,
Ock skulle alla helvets portar öppna
iå vidan gafvel. Si, han rustar sig
I Vadstena, och flockar utaf missnöjd adel
Slå ned kring honom, som kring rofvet korpar.
Och broder Karl, som smekt och älskat, burit
Jag har på dessa armar, hvilkens lekar
Jag tusen gånger tillställt, lifvat —
Han ock är med! O hvem är med mig,
Nar alla mina sig emot mig rusta?
GÖRAN.
Att förutse och säga detta allt
Och ännu mer, som härpå följa skall,
Beliöft i sanning ingen siarblick
Af helvet eller himmel — blott en smula
Af sundt förstånd.
ERIK.
Som frångick mig — du menar.
Men medge dock, det vara skall fördömd
Otacksamhet —
GÖRAN.
Hvad annat skall det vara?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
