Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om uti ljusets rymder Öfver oss
Den höga natten går vid stjemor6 bloss,
I skapelsen att sina sysslor syssla;
Hvad, skulle hon uti sitt eget rike,
Der tystnadens och mörkrets källor qvälla,
Då icke ega något att beställa?
(lyssnar.) Jag hör, att stormen vaknar, ruskar på sig.
BEURREUS.
Uast töcknig, lugn oktobermorgon är.
ERIK (tar af sig baretten och torkar
svetten nr pannan).
Åh! — Det har slagit ner det gamla onda
Uti mitt hufvud nu på nytt igen,
Och vreda plågor, galna tankar rusa
Om — mot hvarann på hjernans tummelplats
Och ränna kull hvar morgnad föresats.
Hvad lider tiden nu?
BEURREUS.
Det re’n är dag.
ERIK.
Om denna dag hvad har oss natten bådat?
BEURREUS.
Tro ej på natten!
ERIK.
Mindre dock på dagen.
Allmodren Hatten, som vårt väsens frö
Pörst värmer i sitt sköte; se’n hvar qväll
Vårt väsens elände så huldrikt lisar
I sömnens famn, och sist atomerna
Utaf vårt väsens intet trofast samlar
I grafvens urna — gäckas, ljuger hon,
Hvad gör då dagen, som med lifvets gyckel
Oss städse gäckar och åt gäcken ler?
Tro, om ni vill det, uppå menskorna;
Min tro står hellre dock till stjernoma.
Men “djeflarna“ — så står det — “tro och bäfva!“. ..
Jag också tror på hvad jag bäfvar för;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
