Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bortkastad der! Och det är ert Yerk, förstår jag, ert
konungsliga arbete? (skakar kenungen.)
erik. Förlåt mig, grefve Svante!
svante. Förlåta? Nej, må Gud så sannt förlåta mig,
som jag aldrig i detta lifvet eller i det tillkommande —
i alla evigheters evigheter förlåter er! (skriker i hans öra.)
Aldrig! hör ni?... aldrig! — iiej, förbannelse — omätlig,
outsäglig förbannelse öfver er, tyranniske konung och
konungslige tyrann!
beurreus. Håll opp, grefve Svante, med ert bannande!
svante. Håll opp med ert jollrande! Ni är en lärd
herre; skall kunna många tungomål. Hjelp mig hellre ni
att på alla dessa tungomål banna... förbanna! —
Förbannelse öfver ditt hufvud — ditt hjerta — öfver djupet
af din själ! Åt bödeln din kropp — åt vanäran ditt namn
— åt afgrunden...
erik. Håll! banna icke som Simei Herrans smorda!
— Knektar!
svante (tiii knektarna). Biden, bödlar, medan jag slutar
mitt dagsverke; ert kommer 8e’n. (fattar ursinnig i konungen.)
Förbannelse öfver din son, din förstfödde, utkorade arfvinge!
Nesa — fattigdom — vämlöshet — bojor — och din ätt
utrotad utu de lefvandes lande!
erik (sliter sig lös). Knektar, vid edra hufvud! Stoppen
till den gudlöses mun! Förgören honom i hans blod!
(springer ut, vänder sig om i dörren och ropar.) Och de andra också
— Abraham Stenbock, Ivar Tott, Erik Sture — att ingen
Sture undkommer! (ut.)
(Velamson med knektarne anfaller grefve Svante, som försvarar sig en stund,
men slutligen dignar ner, genomborrad af deras styng.)
svante. Men nu vänder jag mig att välsigna.
Välsignade, I mina bödlar, att jag fått dö, sedan mina ögon
8ett detta och äro trötta vid ljuset! (släpar sig närmare liket.)
Här vill jag reda till min säng. Son, du skulle blifva
min ålderdoms stöd och hvila. Låt mig nu ock få hvila
här hos dig — mot dig. (lägger sitt hufvud mot liket.) Och I
förutgångne, herrlige, förklarade! — Höge fader, Sveas
älskling, fallen för henne — med henne! Ä^la moder —
hjeltinna att strida, att lida! — Förstfödde—blomstring,
tidigt vissnad — kraft, tidigt krossad — hopp, tidigt gäckadt!
— jag kommer, jag följer er. Sture-namn — klaraste stjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
