Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På edra bud och ödmjukt än uppvaktar
I edra ijät.
GÖRAN.
Ty när som ulfven kommer,
De lejda fly; de rätta vänner vika(
Ej uti nödens stund.
SÄNDEBUDET.
Nu får ni. likväl svika
Och komma med som öfverlöpare
Till hertigarnes läger.
ERIK.
- Nej, omöjligt,
Jag lemnar honom ej!
SÄNDEBUDET.
Vi honom taga;
Nå blir här hvar vid sitt och slut på tvisten.
Er klokhet sjelf skall lemna honom ut.
Till ert förderf ni dermed dröjt för länge
Och dragit öfver edert hufvud stormen,
Nom rasar nu och hotar krossa er.
Gå, att med detta offer söka blidka
De vreda Gudar, — edra herrar bröder,
En våldförd säkerhet till lif och gods
Och folkets röst, — som alla högljudt ropa
Uppå hans blod.
GÖRAN (till konungen).
De ljuga allihopa!
Om ni på hertigarne icke trott
Nå dårligt, stod ej majestätet re’n
Här hånadt, trampadt nesligt under föttren
Af grofva herrars gröfre sändebud.
Och folkets röst, den heliga, allmänna —
Guds röst, som den, ogerna ej, sig kallar -—
/(hånfullt.) Jag känner den. . . jag känner detta folk,
Det lätta skummet på ostadig våg,
Nom fraggar, fräser, skummar högt mot strand,
Nå fort, så länge dagens galna väder
Den uti rörelse och uppror sätter;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
