Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När rusad och betagen
Du slöste, frossade bort gyllne dagen;
Hvem fick dess tunga bära
Och tänka, söija, träla för din ära?
När natten bort du drömde,
Emellanåt du kärleksbägarn tömde;
I arbete och vaka
Hvem satt vid lampan, att dess ro försaka?
När något godt du tänkte,
Hvem var som verklighet då åt det skänkte?
När som du ville synda,
Hvem .var som då fick ensam skynda
Ätt med sitt namn, sin ära
Betäcka det och verldens tadel bära —
Eör dagen ej allena,
Men uti efterverldens domar sena?
Och qvalen, som mig vänta,
De äro ju uti din tjcnst förtjenta?
SÄNDEBUDET. \
Låt Achitofei fara!
GÖRAN.
Att Absalon uti sin egen sncra
Må häDga se’n!
ERIK (uppstigande).
Likt tvenne
Skeppsbrutne på en planka, som af henne
Ej kunna bäras båda
Och sväfva uti ögonblicklig våda;
Krampaktigt de i nöden
Omklamra nu sitt sista hopp i döden,
Till dess den starkes lycka
Eått räddningsplankan ensamt ål sig rycka;
Den andre under dukar,
Och ögonblickligt honom djupet slukar:
Så jag med dig! (med vild åtbörd.) Jag stöter
Dig undan. Sjunk! Du här förgäfves nöter
De sista dyra stunder. »
Att jag må räddas, du må sjunka under!
(kastar ifrån sig svärdet.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
