Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min lefnads hela dyrkan,
Utaf min eldsjäl hela mannastyrkan,
Af natten hyilans bästa,
Af dagen mödans, tankens, diktans mesta!
O! att jag kunnat tänka
SS illa på min arma själ och skänka
Åt jordens usla äflan
Hvad himmelen tillhörde — själens täflan!
O! hade jag, en stund af stunder,
FÖr furstatB nåd, till rätta nådefas under
Mitt hjerta velat vända,
Ej toge jag en sådan ryslig ända!
SÄN DEBUDET (fAttar honom i armen).
Det borde förr du funnit;
Nu är for sent. Kom! Snart ditt glas utrunnit.
GÖRA.N (rycker svärdet ifrån honom).
Än ej! Med lyckan modet
Jag spiller ej. Nej, först med hjerteblodet!
(rusjir inpå hertigarnes folk.)
Er, bödelsknektar, sälja
Jag tänker ej mitt lif så lätt, och välja
Jag mellan feghets bleka
Död eller svärdets röda kan ej tveka!
(stöter ned en af dem.)
Till helvet må du draga
Förut, att rum der för din herre laga!
Flyn, borgarkrukor, visken
Beställsarat svansen hemma bakom disken!
(Folket ryggar ut genom dörren. Till konnngen.)
Kom herre, spänn ert bälte,
Som konung segra eller fall som hjelte!
En*man kan öfvermannas,
Och hvarje menskas öde skall dock sannas.
(Hcrtigarnes folk inträder igen. Genom sorlet utanför höres ett gällt qvinnoskri.
Göran stannar lyssnande.)
Det skri uppgaf en qvinna,
Och genomborrade min öronhinna!
SlNDEBUDET.
Din hustrus — uppå vägen
Till galgen, der på Brunkeberg belägen —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
