Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Omöjligt! Nej trobjertligt sft ej tala
Kan lögnen, som den store mästarn här.
(Slår på boken.’)
Men sjelfbedrägeriets sanningslösa,
Sanslösa skuggor, inbållslösa drömmar
I tingens natt och uppå fåfäng ällans
Gränslösa rymd, der ej förnuftets stjerna,
Ej tänkaudets magnetnål kosan styr,
Och den skeppsbrutne ljuger sig en räddning
På vägens skum, när plankan honom flyr?
(Stiger upp och går under ökad sinnesrörelse upp och ner.)
Men vetenskapen, är den blott ett joller
Om skenet, ej besittningstagandet
Af väsendet — för alltid dömd, fördömd,
Att bär ej komma ifjrån ljud till ting?
Blef tänkarn blott naturens svarta slaf,
Fast till dess smorda vigd pä ljusa ännet?
Nej släpp mig ej, du hopp och tro, på randen
Utaf min ungdoms afgrund eller himmel;
Du som, der jag vid enslig lampa satt,
Mig lärt försaka verldens glada hvimmel,
Och i den armes, den iorskjutnes natt
Hans stjerna blef, hans tröst, hans ro, hans skatt.
Låt Isisslöjan, som, natur, du bär,
Mig från ditt stumma gudaanlet rycka,
Och få den blick, som ensam innebär
Min diktans högsta, gömda, drömda lycka.
Mig hviska under nattens llor ditt namn;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
