Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ed verld, och sig för dina fotter kasta, ’
Och tjusas allt, som skådar dig och hor.
AUGUSTA ■ (skakande hufvudet).
Den verld, ni målar, ej min önskan gör!
En lagom lott uti de stilla dalar,
Der man ej högt om lyckans lycka talar,
Och hennes ro med larmet icke stör;
En enda blick, som tyst, förtroligt ler
Mot mig med ömhet uti fröjd och smärta;
En enda kärlek och ett enda hjerta —
Bchöfs för kärleken och hjertat mer?
GUSTAF.
Och när vi rå om "lifvets elixir”,
Som är den vises, filosofens sista
Och högsta hemlighet, hvad skall oss brista,
När oförgängligt skönt vårt väsen blir?
AUGUSTA.
En flykting ju på jorden menskan är
Uti en verld, der flyktigt är det bästa;
Hvi vill hon der sitt arma hjerta fasta
Med många, långa, eviga begär? —
Ovansklig skönhet? — O hvad vore ros,
Hvars blad sin ömma fägring icke miste?
Hvad vore glädje, som ej saknad visste?
Hvad vore vår, som aldrig flög sin kos?
Hvad jag begär? — En hydda, flyktigt byggd ’
I kärlekens och vårens gröna hagar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
