Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag ärar ödmjukt hvarje sätt att dyrka
Ed Gud, som ger ät hjertat hopp och ro;
Och öuskar rarmt, att Sonens hela kyrka
På Fadrens jord i frid må sammanbo;
Är icke ett gemensamt mål: försoning,
Och mfinga rum uti vår Faders boning?
Men af det Sveriges nya sköna välde,
Min höge Faderfader skapat har,
Som uppå ljus och frihet högt han ställde,
Och mig en gång i tiden ämnadt var,
Men synd och trolöshet så snart se’n fällde —
Det enda, som ännu jag eger qvar:
Hans ljusa tro — det bästa, som det sista —
O, det arfriket vill jag icke mista!
Si denna tro, mig ensam öfrig vorden,
Min rena, gyllne, ärfda krona är;
Hon är mig än. den Svenska fosterjorden,
Som i mitt hjerta jag kring jorden bär;
Hon är den höga fosterländska Norden,
Som evig tro milt trogna minne svär —
Utur hvars floder jag vill mod mig dricka,
Upp till hvars urberg jag med hopp vill blicka.
Jag vill ej kasta mig i stoftet, gruset
För tankbeherrskarn på Sanct Petri stol:
Min stolta själ vill vandra uti ljuset
Af forskningens och tankens klara sol;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
