Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KATRINA.
Det är den ton, som genomgår Norden.
SIGRID.
Hur kan man förströ sig med dessa melodier?
KATRINA.
Du är ej invigd ännu i suckarnes och sorgens
hemlighet. Men lemnom det. Du är ej sä öppen och
sorgfri, du heller pä en tid?
SIGRID (brydd).
Jag vet ej. Men det nya Iifvet, det glada
qvitt-ret, den snabba knoppningen, det skära ljuset, den
ljumma luften ha öfverraskat mig — beklämma mig —
tror jag.
KATRINA.
Och kärleken ocksä, tror jag. Du älskar, min
Sigrid?
(Sigrid döljer sitt anlete i modrens knä — en stunds
ömsesidig tystnad. — Modetn upplyfter slutligen dotterns
kuf-vud ock kysseé kenne.)
Lyft du upp ditt vackra hufvud, mitt barn!
Rod-nen väl, skära kinder; slån ner edra blickar, J ömma
ögon — af blyghet — icke af blygsel! Du är aderton
är nu, flicka; din tid är kommen; du följer
naturens lag, Skaparens vilja; ditt väsens vår är ock i
skyndsam utveckling, har öfverraskat dig — kärleken
menar jag.
SIGRID.
Förlåt mig, hulda moder!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
