Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du gaf och tog; Du tog och åter gaf;
Ty lofvad vare Du evinnerligen!
GUSTAF och SIGRID.
Amen!
(En stunds tystnad — Gustaf och Sigrid stiga upp.)
GUSTAF (tar en stol och sätter sig
till modrens sida; Sigrid står
stödd mot modrens stol).
Och huru går det dig deroppe, moder,
Uti den gömda vrå af Finska jorden,
Som öppnat dig en fristad undan verlden?
Hur lefver du der?
KATRINA.
‘ O, min son, som dufvan
Pä enslig qvist, se’11 hon sin make mistat.
I öfrigt har mig himlen velat skona —
Mig ensam, ack — ifrån den nöd, de
lefnads-Bekymmer, som vårt sorgmått rågat ha.
Omkring den fallna — {med en blick till himlen) men
upprättade
Ler från Ljuxalas blomsterrika ängar
Och alla små insjöar, bäckar, fall
Ett paradis, der minnets dulVokutter
Sig blandar i det glada fogelqvittret
Ifrån min Sigrids ljufva rosenmun;
Och saknan’s ensamhet förmildrad blir
Af menskokärlek, arbete och bön.
Ty, som först Johan, förd af ångrens makt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
