Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och kom igen, och vänligt hos mig stanna
I qväll en stund, du hafvets svala vind!
O, kommen hitSt lena, rena fläktar,
Opp utur djupets, ner ur höjdens blå;
Och räcken mig utaf er friska nektar,
Att bröstet deraf svalkas, vidgas må!
Kom hafsvind, seglande på böljor svala
Från vesterbryn, der aftonsol försvann;
Dröj, jag med dig ett vänligt ord har tala;
Jag tror, vi sett, och vi förstå hvarann.
En gång förut vi ju ha lekt tillsamman —
O, mins du det? — uti mitt barndomsland,
Då våra själar delte lust och gamman
På gamla Sverges, nya Auras strand.
Här har du se’n alltjemt fått svärma, leka
I samma hem med samma nöd och lust;
Inunder samma himmel bvila, smeka
De samma blommor uppå samma kust;
Mig ville ödet ej så vänligt vara;
Så ijuflig lott blef icke af mig spord;
Jag har se’n dess fått långt och illa fara
Uppå en hård, en ogästvänlig jord.
Hur frisk du stärker, och hur öm du tjusar!
Ej brist på vind det är på slätten der,
Och vind i furuskogen nog der susar;
Men det ej du, min raska älskling, är,
Man kan der stark ej utan hårdhet vara,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
