Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Känn Sveas kärlekspuls, den slär i detta bröst;
Det ljufsta modersmål snart hör du i min röst.
TZAREN.
Hur, dotter, kan sä djupt du dig och mig väl sänka?
Din kärlek icke blott, din gunst, din ynnest skänka;
Men tigga, bedja den, som äu kan ha ett val,
Och störta grymt din själ i änger, blygd och qval?
GUSTAF (lossar sig sakta ur
hennes armar, går afsides).
Min faders skugga du, du Sveriges Genius vaka
Utöfver mig, mig styrk att strida och försaka!
(.Kommer och faller till Axinias fotter).
Sol, som sä klar, sä skön ur österns portar drog
På himlen af min dag, och sken och sjönk och log!
Du norrskensflamma du utaf min korta lycka,
Som föddes att en stund min kalla himmel smycka!
Snart mer ej opp till dig mitt sorgsna öga ser,
Ej mer i strålarna utaf ditt ljus tillber.
Mitt unga, usla lif i evig natt skall sänkas,
Der det ej af din blick skall mera solbestänkas;
Det lifvets sista suck ät dig jag offra vill;
Men ära, samvet, tro — de höra mig ej till,
Men Gud och fosterland. Jag gär till qval att dömmas,
De största utaf dem: af dig att dömmas, glömmas.
Hvad ödet ärnar mig, det ödmjukt bär min själ,
Se’n hon det tyngsta bar: Axinia farväl!
(Han kysser hennes fötter, stiger hastigt upp och drager
sig åt dörren.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
