Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och hvilkets lockar, svarta, rika, långa,
Beundrats och lofsjungits af sä många.
AXINIA.
Gör nu den sista pligt, som jag befallt,
Som hittills du mig gjorde alltid allt.
IWANOWNA (under det hon klipper).
Hur ofta har jag mig ej tänkt den lycka,
Att dessa lockar för er brudqväll smycka!
AXINIA.
Dem åt den Brudgum jag nu helga går,
Som törnekronan tryckt i brudens hår.
(Fattande det afklippta håret.)
O, så skall allt af härjarn en gång plundras,
Som skapadt var, att tjusa och beundras;
Så fåfängt är, förgängligt blir en dag,
Hvad qvinnan fick af skönhet och behag.
Väl kan del unga, glada hjertat tycka,
Att fägring är en hög och herrlig lycka.
Men skönhets lycka mången, ack, bedrog,
Och verlden, som först log, till slut belog.
IWANOWNA (med ett ögonkast åt fönstret).
Jag ser de nunnor redan hitåt skrida,
Att hemta er. Du bittra afsked bida!
AXINIA (knäböjande för Madonnan).
Ett bortfördt spån på tidens dunkla floder.
Jag flyr till dig, du heliga Guds Moder!
Förvilladt barn; förskjut, förskjut ej mig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
