Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— ii —
Och härigenom synes Hegels framställning af nLeben» och
«Erkennem, såsom momcnler af den absoluta ideen,
vara rättfärdigad. Lifvet är nemligen naturens väsende och
ändamål; andens väsende är deremot vetandet. Skillnaden
mellan den logiska och den re,-^philosophiska utvecklingen af
naturens och andens idee blir dà den, att logiken endast
har att framställa naturens och andens allmänna begrepp
såvida som dessa båda äro integrerande momenter af den
absoluta ideen, förutan hvilka densamma ej kan begripas;
hvaremot realphilosophien framställer ideens fullständiga
explika-tion i dessa sina sidor eller momenter. Alt deremot fatta
saken så, som skulle t. ex. det logiska lifvet vara ott
annat än det realphilosophiska, vore en fullkomlig orimlighet.
Genom denna uppfattning af logikens forhållande till
realphilosophien är den ofvannämnda åsigten, att denna
sednare endast vore en använd logik, belt och hållet
vederlagd. Visserligen har realphilosophien att uppvisa ideens
momenter såsom realitetens allmänna och immanenta
bestämningar, och utgör sålunda en tillämpning af logiken. Men
tillika äro momenterna uti realphilosophien högre och
konkretare än uli logiken, i det att ej en abstrakt bestämning
fasthålles för sig, utan hvarje moment i sig innehåller
tota-liteten. Att erfarenheten utgör realphilasophiens nödvändiga
förutsättning, kan visserligen ej bestridas. Men den är dock
blott philosophi derigenom, att den ej låter denna sin
förutsättning gälla i sin omedelbarhet, utan begriper tanken
såsom dess väsende och princip. Realphilosophien har
således en dubbel uppgift: nemligen, å ena sidan, att
philoso-phiskt utveckla ideens realisation i sina särskilda momenter,
och , å andra sidan, att uppvisa denna ideens realisation såsom
empiriskt gifven. Genom denna förening af det aprioriska och
aposterioriska är verkligheten hänförd till ideen såsom sin princip.
neliällel »jelft, ilen »ednare deremot delta inuebj|la egen, absoluta
form, liar redan blifvit bevisadt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
