Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ß
1 hvarje högro form firo väl de lägre formernas motsägelser
lösta, men i stället uppstå nya motsägelser; och Jen högsta
formen, som skulle utgöra de öfrigas sanning, är sjelf ej
annat, än dessas dialektiska rörelse och öfvergång. Denna
högsta form är visserligen icke blott den afgrund, hvari de
alla upphäfva sig, utan i och med detsamma grunden,
hvarur de alla framgå; men de framgå blott, för »II genom sin
inre motsägelse äter upplösa sig och gä tillbaka till grunden.
Sålunda synes motsägelsen, i stället för alt hafva vunnit sin
sanna försoning, ännu qvarstå i hela sin skärpa. Den
högsta formen har ingen realisation ulom i sina särskilda
mo-mentcr; och dessa äro äter blott ofullkomliga uttryck af
densamma, hvilka följaktligen måste upphäfva sig. Om sålunda
å ena sidan de lägre formerna i den högsta formen vinna en
relativ sanning, sä vida som de äro dess nödvändiga
genom-gàngsmomenter, så blir å andra sidan den högsta formen
sjelf etl osannt, sä vida som den endast i dessa, blott
relativt sanna momenter manifesterar sig. Om således den
o-ändliga progressen hos Kant och Fichte, såsom det
beständiga sträfvandet till ett oändligt aflägset och följaktligen
oupphinnelig! mål, blifvit öfvervunnen derigenom, nil resultatet sjelft
visar sig såsom en återgång I ill början, så synes den hår åter
framträda i en nyform, såsom det beständiga, resultatslösa
omstående| af enheten i åtskillnaderna och af åtskillnaderna i enheten.
I anledning häraf yttrar sig K. I’h. Fischer*)
sålunda: "Da Hegel dic Einheit der Bestimmungen nur als f/as
Aflirmalivo erfasst, welches in ihrer Anflösung und in ihrcm
Uebergehen in ihro cntgcgcrisctzle enthnllen seye, so fassl er
weder jene als gcglicdcrtc oder systematischo Rinheil, noch
diese (die Beslimmungcn) als sicli cbcnsoschr
unlerscheiden-de und in ihrem individuellen oder spccifischen Unlerschiedc
aufbcwa/irte oder sich tvhaltende, wie sich wesenllich auf
einander beziehende oder in cinander reflcclirte Momcnle oder
Sphären. Wenn daher ’die negative Einheit als biosses
Resultat des Ucbcrgehcns oder der Außosung von Extremen
») Spekulative ClixrakterUlik uii.l Kritik dri llrgelietirn 8»«tero»;
Erlangen 1813. .. 197.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
