Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uti hvirfvelns djup sist tager.
Vid den afgrund nära där
Hon, min ljufva älskling är.
Kunde med min egen lycka
Ifrån branten jag dig rycka,
Offra dig ett lif, som qvar
Ingen glädje mera har,
Hvaraf längesen dess vårar
Flyktat — o, men ej dess tårar
Hvilka smärtor, Gud, du ger;
Hvad jag än skall lida mer,
Hvad än återstår att mista,
Huru hjertat än skall brista —
Låt mig mista ej mitt ljus,
Låt ej sjunka uti grus
Tankens, som du en gång gifvit
På min pannas dager skrifvit,
Och där ännu läsligt står,
Ulblekt ej af sorg och år —
Enda skatt, som blef mig öfver,
Enda lycka, jag behöfver;
Att, när jag gå under skall,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
