Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »K. M.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 17 —
hans mäktiga stämma gaf eko under det låga
bjälk-taket, där pendeln svängde på sin tunna tråd. Därmed
vände Björnstad ryggen åt de församlade och gick
mot dörren.
Ulla reste sig. Hennes skarpt markerade röda
kinder hade efter hand antagit en blåaktig färg, hennes
hud bleknade under det blå sminket, medan de många
skönhetsfläckarna dallrade på hennes skälfvande drag.
»Vänta litet, morbror Björnstad», utfor hon med
skärande röst, som i lämpliga ögonblick öfvergick till
ett argt hväsande; »vänta litet, du, som så sturskt sätter
dig i högsätet öfver andra. Nu skall du fä höra ett
sant ord i rättan tid. Jag kommer nog i håg dig,
Björnstad därborta i Storgården, du med den hårda
handen och de buskiga ögonbrynen, som jagade oss
i vrån. Vi minnas väl, när mor slog sina armar om
oss alla tre för att skydda oss mot din knölpåk. Nu
står du här igen och rynkar dina borstiga, grå
ögonbryn, och hånar oss i vår sorg samt trampar oss ned
under din järnsko. Men se, här står jag; nu är det
ej längre tre rädda barnungar, du har framför dig.
— Hvem är du själf? En stråtröfvare kallar man dig
därnere i staden, en som tager sig själf rätt och sätter
sig öfver landets lag och rätt. Du stjäl här uppe i
din fors stadsboarnas timmer, hugger bort kommunens
märke och sätter dit ditt eget, och när de stämma
dig till ting, så möter du ej. Akta dig! Helt nyligen
sade min förnäme husbonde, att du nu skall blifva
Cant Etlar. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
