Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klockaren från Id
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 205 —
ej ensamt viktiga ämbetsplikter utan en helig
kärleksgärning och när kyrkfolket kom, mötte de alltid
klockarens allvarliga, milda blick, som likasom hälsade dem
välkomna till kyrkan, medan han förde hvar och en
till sin stol. Äfvenså stod hvarje Söndag klockarens
hem och bord gästfritt öppna för dem, som kommo
långväga ifrån.
»Se, där borta ligger vår klockare på knä bakom
dopfunten och tigger Vår Herre om fred», brummade
en groflemmad bonde med blodsprängda ögon. »Ja,
om böner kunde hjälpa här, så vore han mannen att
frälsa landet.»
Ingen skulle i den nedböjda mansskepnaden, som
i djup andakt knäböjde på stengolfvet med ansiktet
doldt i händerna, medan han framför altaret uppsände
brinnande böner, kunna ana den oförfärade krigaren
och fosterlandshjälten. I sin kyrka var han i dag den
ödmjukaste inför Gud, i striden dagen därpå den
modigaste. Han stod upp från bönen för att störta sig
i striden; kärleken till land och hem utgjorde en del
af hans religion.
Ifrån kyrkbänken, bakom den stora pelaren vid
muren, hvilade hustruns blick på den knäböjande
mannen med stor hängifvenhet och outsäglig bedröfvelse.
Hvad hon såg fyllde henne med oro och tröstlös
längtan; en starkare makt än kärlek till hustru och barn
dref nu mannen från hennes sida. I hennes bröst ljöd
blott en ton, vek och vibrerande; lifvet, lyckan, hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
