Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormugglan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 272 —
»Uhu, detta är så öfvermåttan rörande, som när
en ser barn i kyrkan i den stora kataralen därborta i
Vest-Indien!» snyftade Daniel och gned sina torra ögon
med afvigsidan af handen.
»Jag sade nyss i mitt blinda oförstånd, att alla
de mina voro borta», hviskade Ellen och stirrade på
Halvor med glöd i de insjunkna ögonen.
»Jag menar förvisst, att du har ännu en son»,
sade Halvor.
»Faster Ellen har två söner!» utbrast en djup
och allvarlig stämma.
Den gamla vände sig om och såg i månskenet
en hög och bredaxlad man, som obemärkt varit vittne
till detta uppträde. Jörgen Halvorsen kom fram och
tog fasterns hand.
»Jag är din syster Ullas son», sade han.
Ett sorgset allvar hvilade öfver hans vackra och
manliga drag, medan han oafbrutet och forskande såg
in i den gamlas darrande anlete.
»Faster har, pinedö, tre pojkar!» försäkrade Daniel
och trängde sin breda sjömansgestalt fram mellan de
andra. »En sådan familj du nu har fått — hvasa!»
Ett skarpt måsskrik hördes upp ifrån land. I
detsamma blossade en torrbrasa upp nere på stranden.
Signalen upprepades. Halvor sprang upp och såg ut
öfver den glänsande hafsytan.
»Därute komma Colbjörnsens brokiga karlar!»
ropade han och pekade hän mot Bratö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
