Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intensitet 81* mycket stor , är
förminskningen obetydlig, men blir allt större ju
svagare stapeln blir. De la Rive har
framställt detta såsom härrörande deraf, att en
electrisk ström, som passerat några af
dessa metalliska afdelningar, fått förmågan
att sedan passera andra, utan att lida sä
stor förlust, och fåster der vid
uppmärksamheten på den egenskapen hos värmets
strålar, att de till det mesta hindras af
mellansatt glas , men de, som passerat
detta en gäng, gå med obetydlig förlust
igenom nya portioner deraf. Han har
för-öfrigt funnit att oxidabla metaller,
hvar-med vätskan af delas, särdeles zink, vida
mindre motstå electritetens genomgång än
platinan. De la Rive söker att använda
detta till förklaring af den större intensitet,
som uppkommer genom ökandet af parens
antal i en stapel, på det sätt, att ju
större antal par aen elektriska strömmen
genomgått i stapeln, ju mindre återhåiles
lian af de hinder, som kunna möta vid
stapelns urladdning. På detta sätt
skulle i hvar och en electrisk stapel finnas
tvenne slags E af hvilken den ena
qvar-liålles af passagen genom paren och kan
afledas endast genom goda ledare, men
den andra, som han liknelse vis kallar
sig-tad (tamisee), genomtränger äfven de
sämre. Dessa förklaringar hafva likväl sin
grund i den hypothes, som inedger blott
en enda Electricitet, hvilken De la Rive
dittills, lika med flera af den franske
scholan, företrädes användt. Betrakta vi
plienomenet åter från theorien om trå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
