Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kästrin i en. fjerde o. s. v. Perjelnte liar
Hansteeh äfven gjort lutningsobservationer
på ett stort antal ställen belugna emellan
polhöjder af 5i°43 (Carolath i Preussen)
samt 6i®8 (Leirdals prästgård i Norige)
och har sammanbundit sina observationer i
detta ämne med de Rossei/s, v. Humboi.dt’s,
Örsted’s, Erichsen’s och Sabink’s till en
gemensam tafla af observationer öfver
lutningen af magnetnålen från magnetiska
sequatorn, der den är o°, till 76045 i
Baflmsbay der dei\ är 86°,9. Då dessa
observationer förenas med en beräkning af
intensiteten i jordens magnetiska
polaritet på olika afstånd emellan den
magnetiska equatorn och den magnetiska polen,
d. ä. emellan den punkt der nåleu står’
hor i zon tel t och den der hon står verticalt,
så förhåller sig den förra till den
sedna-re såsom o.q3: 1.75, d. ä. nära så som
1: 2. Denna sats är för theorien af stor
vigt och visar att den magnetiska axis icke
räcker ut till jordytan, hvilket också- af
lutningsobservalionerna intygas, emedan i
fall så vore, måste lutningen tilltaga
lång–sammare vid aequalorn och hastigare mot
polen, än erfarerheten visat. Hanstef.n
anser den magnetiska axis icke kunna
liål-la i längd mer än jordens linlfva
diameter. Då man jemför resultaten af
observationerna finner man följande storheter
af lutning och intensitet ungefar höra
tillsamman.
Lutning
Intensitet
1,0
O*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
