Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och harken behandlas än en gång med en
lika quantitet sy ra och vatten, h varefter
den åter ’ . Den erhållna sura
värme till en betydlig concentration och
fälles med caustikt alkali, hvarefter det
fällda tvättas och medelst alkohol
åtskiljes i quinin och cinchonin. I allmänhet
finner Stoltze att cinchonin fås lättare
rent från främmande ämnen än quinin.
Den fråga har uppstått °) huruvida
icke den chinabark, som blifvit
behandlad med vatten, behåller hela sin halt af
quinin- och cinchoninsalter, och ger änd&
en frossdrifvande infussion? Gueretti,
Julia Fontewelle m. fl. hafva sökt
ådagalägga denna mening. Pelletiea har visat att
denna mening är ogrundad, att vatten
sönderdelar det kinasyrade quininsaltet i
ett surt som upplöses, samt i ett basiskt
som blir olöst. (Då kinan håller ett
garf-ämne är det väl också troligt att
detta, som genom vattnets medverkan
kommit i contact med quininsaltet, fixerar
en ej obetydlig portion af det sednare i
barken.) Eraedlertid har, af den
discus-sion som häröfver uppstått, blifvit
åda-galagdt att kinabark, som varit använd till
beredning af infusion eller decoct,
behåller större delen af det quininsalt den
hyser, och bör icke bortkastas, utan genom
någon af de vanliga behandlingarna
extraheras till erhållande af detta salt.
vätskan
afdunstas vid lindrig
°) Ib. 354. Bullet. Univ. Jnli i8a5. Therapie
& Pharm. p. a6i.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
