Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Växtkemi - Växtsyror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IÖ7
alltid, eller till och med sällan, erhåller
denna syra, hvilket ock öfverensstämmer
med min erfarenhet; men att den alltid
med säkerhet fås af- surt vinsyradt kali,
som distilleras så länge någon vätska
Öfvergår jemte oljan. Båda äro gulfärgade.
Vätskan silas genom vått papper från oljan,
hvarefter den i vattenbad afdunstas, till dess
att små kristallgrupper visa sig på ytan,
hvarefter den lemnas att frivilligt afdunsta.
Syran anskjuter då om någon tid i korn,
och när desse icke mera ökas, afhälles
moderluten, som blandas med ganska litet
rökande salpetersyra och upphettas. Deraf
förstöres den i moderluten lösta vidbrända
oljan, hvarefter vätskan afdunstas i
vattenbad till torrhet, att förjaga den fria
salpetersyran. Den erhållna syran måste genom
repeterade upplösningar och
omkristallise-ringar renas, och fås då i form af en
kristallinisk massa. I rediga kristaller lås den,
om den sedan upplöses i vatten, afdunstas
till salthinna och lemnas att långsamt kallna.
Den bildar sneda, rhombiska prismer, med
afskurna kanter. Den kan, genom försigtig
upphettning, sublimeras utan att
sönderdelas; smälter emellan +107° och iio° och
begynner emellan+i4o° och i5o° att koka
och förflygtigas. Dessa uppgifter afvika
vä-sendtligt från Gruners, men öfverensstämma
bättre med Pelouze’s (Årsb. i835, p. 257).
Weinselos fann icke, att denna syra i rent
tillstånd har någon benägenhet att under
afdunstning gulna och förstöras, hvarken
fri eller bunden. Med kali, natron,
ammoniak och baryt, fick Weinselos sura kri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
