Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Växtkemi - Indifferenta växtämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23f)
Kopparsaltet gaf:
Fuoaet. At. Rukuadt.
Kol.....5i.48 12 51.71
Väte .... 3.44 1 o 3.51
Syre .... 23.20 4 22.5i
Koppar. . . 22.28 i 22.27.
Af dessa försök slutar han nu,
allspi-royl är i det förra profvet förenadt med
väle, och i det sednare med koppar. Han
tillägger: Det starkaste bevis (der
schlu-gendste Beweis), att oljan är en vätesyra,
utgöres deraf att kalium, vid lindrig
upphettningt der ur utvecklar vätgas och
förvandlas till spiroyl-kalium t hvarur
saltsyra af skiljer oljan ined oförändrade
egenskaper. Det ar emedlertid ganska klart, att
delta är alldeles intet bevis och alt, i fall
det vore ett bevis, så gällde det lika för
alla vattenhaltiga syror, helsl det är bckanl,
att de alla kunna anses såsom föreningar
af en sammansatt, syrehallig sallbildare med
väle. Detsamma som sker med oljan af
Spiræa med kalium, sker med koncentrerad
fosforsyra, ättiksyra, myrsyra m. fl.; men
vi skola längre ned finna andra
anledningar, alt ej genast förkasta Löwigs åsigt.
Här må det vara nog, alt C12H1003+ll och
C,aH,0O3+Cu lika väl uppfylla alla
fordringar af teorien.
De saller, som frambringas af oljan med
baser, har Löwig beskrifvit. De äro i
allmänhet gula till färgen. Kalisaltet fås, då
oljan eller dess lösning i vallén förenas med
kali; det anskjuler i små, halmgula prismer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
