Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ytans naturliga beskaffenhet.
Länets österbottniska och vesterbottniska andel, samt
största delen af Lappmarken utgöres af en ifrån norr, nordost,
öster och sydost åt Bottniska viken koncentrerad sluttande,
kitteldal, hvilken vid sin periferi, såsom i Kajana,
Kuu-samo och Muonioniska höjer sig till 7,8 à 900/ots höjd, och
genomskäres af en mängd ifrån norr, nordost, öster och
sydost till hafvet flytande, genom mindre höjdsträckningar skiljda
floder och åar. Endast i yttersta norden, i Enare och
Utsjoki, och vid den östra gränsen i Kuolajärvi, Kuusamo och
Kajana sluttar landet dels åt Ishafvet, dels åt Hvita hafvet
Kusten är icke betäckt af någon sammanhängande skärgård,
utan endast af spridda holmar, af hvilka Karlö störst.
Utmed hafskusten tillväxer arean medelst tillandningar och
är marken derstädes, samt i synnerhet i länets södra del i
Salo och större delen af Uleå härad mera jemn. Högre åt
norr får kusten genom de många till en del mäktiga
vattendragen, däldei’ne och dem begränsande mindre
höjdsträckningarne en mera vågformig yta, ställvis afbruten af sandmoar
och kärr ända till Kemi. På andra sidan om denna elf
vidtager en lång höjdsträckning, Kallinkangas, hvilken mot
Torneå till sluttar åt hafvet, samt bildar en kärrsänkning ined
stenblock och enstaka klipphöjder. Inåt landet och ju längre
dess mera tillväxa höjderne eller ombytas genom vidsträckta
moar, kärr, myror och sjöar. Den länet omgifvande landtryggen
företer naturen ännu i sitt råa oodlude skick; klippor, grus-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
