Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
bys utmark inom sistnämnde socken, 19 verst från Kemi
kyrka, det såkallade Kalkinmaa är beläget, och utgöres „af
en mängd små obetydligt från jordytan framstående kullar
och hymplar som fördela kalkfältet i 3 parallelstockar, af
hvilka den mellersta utmärker sig genom ljus, nästan hvit
marmor, under det marmorn i de tvenne andra har en mer
eller mindre grågul eller grå färg. Denna sednare art
anses af allmogen renast. Till kalkbränning användes i
synnerhet lösa stenblock, hvilka i massa förekomma, och
uppges vara renare än stenen i fast klyft. Dock förråda äfven
de vid kalkugnarne qvarliggande stora hoparne af
qvarts-skärfvor ett mindre rent råämne.’ Ortens rikedom på kalk
borde kunna föranleda en inbringande handelsrörelse. Kaik
uppges vidare förekomma vid Roneoja och Kokkoniva i
Öfver-Torneå, vid Aaketnusjoki i Kittilä, vid Luiro by emellan
Kemiträsk och Sodankylä, i Ijå, Mo hos, vid Melalax i
Pal-danio, på en holme nära 1’aavola, Tervola och Heikkilä byar
i samum socken; på Wäyrylä bys egor i Hyrynsalmi.
Kal-linkangas bergsås i Kemi utgöres dels af tät qvartsit, dels
med qvartscement kammankittade större och mindre
qvarts-korn, som ge berget ett sandstenslikt utseende, hvilket, för
sin benägenhet att sönderfalla i tjockare och tunnare
skifvor, lemnat tjenligt materiel till byggnader och blifvit
användt till uppförande af kyrkor, broar m. m. Den sten som
ligger lös uppe i dagen är mera hård och icke öfverallt så
jemn, som don hvilken ligger inne i berget, och med
tillhjelp af jernstör lätteligen låter bryta sig. Väl måste en i
slutet på förra seklet af detta material uppförd kyrka i Kemi,
för i densamma uppkomua farliga remnor på 1820-talet
uer-rifvas; detta missöde tillskrifves dock icke
byggnadsmaterialet, utan felaktig grundläggning. Dr. Castrén i sin
beskrifning öfver socknen beklagar att detta ypperliga bygg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
