Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
hellre följde sitt enskilda godtycke, än rådfrågade
öfverensstämmelsen i de väsendtliga delarne, söndersplittrade man
naturen efter behag och det var blott obetydliga skilnader i
yttre utseende, vextställe, blomningstid m. m., som bestämde
arternas förhållande till hvarandra. Denna riktning
framstår i sin mest utbildade form hos C a sp. B au hin. Då
Tournefort uppträdde med sitt på blomkronans olika
utseende grundade system, föranledde dess artificiella
konstruktion, som icke nu mera kunde tillåta den yttre
likheten m. m. att bestämma artenias ställning till hvarandra,
en närmare undersökning af de generiska känneteckena.
I spåren af en Morison’s, Ray’s, Rivinus’ m. fl.
verksamhet sysselsatte sig Tournefort hufvudsakligen med
utbildningen af slägtbegreppet, hellre än att ordna den
gränslösa förvirring, som herrskade vid artbestämningarue. Båda
riktningarne voro lika ensidiga, ehuru de hvar för sig
bidrogo till vetenskapens genetiska utbildning och förberedde
sedermera antagna bestämningar. Jemnvigten emellan det
speciella och generella blef först af Linné återställd och
ban utgör den försonande förmedlingen mellan dessa åsigter,
sådana de representeras af Bauhin ocli Tournefort.
Bauhin och hans föregångare ägde, för att kunna
uttrycka alla de obetydliga afvikelser i vextformen, dem de
önskade anse som skiljda arter, när bestämd terminologi
och konstspråk saknades, icke någon annan utväg, än den
att tillägga upplysande figurer. Tournefort åter, hvars
bestämningar till en del voro godtyckliga och hänförde sig
till obestämda skilnader emellan vextens delar, var tvungen
för tydlighetens skull och för att åskådliggöra sina
sliigtka-rakterer, att bifoga en ofantlig mängd teckningar. Linné,
„hvars ord voro klara som lians snilleuttryckte sig
merendels så, att hans mening ej kunde missförstås eller behöfde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
