Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
im.
vilje kyrkopre8terne i förenämnde 3 soknar gerna klandra
hvar till sig igen de byar, som ifrån deras prestbol den
nya kyrkan tillagde äro, hvilket vi icke tillåta vilje eller
kunne, anseendes, att samma byar hafva fast längre
kyrko-väg till deras gamla sokenkyrkor än till don nya kyrkan.
Hvarföre hafve vi gunsteligen unnat och tillåtit och med
detta vårt öppna bref unno och tilläto, att ined samma
Nykyrka må och skall blifva, som biskop Arvid den stiftat
och funderat hafver. Förbjudandes fördenskull alla, eho de
hellst äro eller vara kunna, häremot hindra, platsa eller
förfång göra, vid vår ogunst. Dat. ex Ilolmia 2 juni 1539.
Biskop Arvids fundationsbref bevarade8 i långliga
tider i Itimaa pastorsarkiv, och pastorn derstädes Carolus
Bartholdi Ithimæus (1607—1629) skall i sin kyrkobok gjort
anteckningar, rörande församlingens uppkomst och första
prester. Med ledning af nämnde anteckningar skref hans
sonason Carolus Bartholdi Ithimæus, som var pastor i
Walkoala (1672—1699), sedermera sin så kallade historiebok om
Walkeala församling. Denna historiebok, som förvarades i
Walkoala kyrka, gick vid en år 1793 kyrkan öfvergången
brand förlorad. Emellertid hade pastorn i Mäntyharju
Emanuel Berner före branden hunnit göra utdrag ur densamma,
såsom hans son David förmäler uti dess år 1812, såsom
akademisk afhandling, utgifna beskrifning om Mäntyharju
soken. En afskrift af sagde eller något annat utdrag hafva
vi haft tillfälle att begagna, och ehuru vi funnit detsamma
innehålla påtagliga misstag, sannolikt influtna genom
af-skrifvarons vårdslöshet, hafva vi ej kunnat underlåta att
taga ad notam dess innehåll.
Don i kungabrefvet nyttjade benämning af Nykyrka
för Itimaa kan ej betraktas såsom nomon proprium för
den nya kyrksoken, utan såsom nomen appollativum,
cmo-dan samma namn ej förekommer i andra handlingar oftor
nämnde tid, såsom fallet är t. ex. mod byanamnet Nyby,
hvilket bibehållit sig ända till våra dagar. Kroktalsboken
för Tavasthus län för år 1543 utvisar, att till Itimaa
kyrksoken räknades af Willohtis länsinanssokon och Artjärvi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
