Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Promemorian är daterad d. 6 April 1792; den 12 Maj s. å.
skrifver han: „Min förbindelse med berghauptman förde mig
uti förbindelser med andra, som smickrade min fåfänga och
ärelystnad; jag kände ej stora verlden, jag dömde dem efter
mig sjelf, jag trodde dem vara uppriktige, ädelmodige och
oegennyttige och jag bedrog mig på det högsta och jag har
varit på vägen att krossas af den, som sagt sig vara min
välgörare. Detta kan vara nog för att låta min nådig herre
förstå, att jag nu en tid bortåt icke varit lycklig och utan
religionens bistånd vore jag färdig att blifva misantrop.
Tiden skall dock komma mig om ej att glömma, dock att med
mindre plåga ihågkomma det framfarna. Huru har icke
denna tiden varit fruktsam på ohyggeliga händelser: En
niding, ett vilddjur i menniskoskapnad låssar ett dödligt skott
på Konungen, och med detsamma försänker alla rättsinta
medborgare uti yttersta sorg och bedröfvelse, samt kastar
en svart skugga på det första stånd i riket. Den osämja
som någon tid varit emellan adeln och ofrälse, blifver
härigenom förökt, den önskan nästan förgäfves, som man haft
att de borde förena sig. — Man har sett en adelsman blotta
sin kropp på en skampåle, följd af hans brott, och detta
straff var ändå ringare mot hans missgärning. — Den som
man beundrade för rättvisa och oegennytta, som verkeligen
syntes vara det, och som ständigt förmanade sina liesonger
att iakttaga denna plikt, gör det oerhördaste egennytttiga
brott, och söker att bedraga Konungen och medborgare; jag
är ännu så förvånad häröfver, att jag knappt kan sansa mig;
och hvad var det, som kunde förmå en grefve Munck till
detta förfalskningsbrott? icke behofvet utan girigheten; och
det är verkeligen en stor sanning, att girigheten är en rot
till allt ondt; ett girigt hjerta är öppet för alla laster. — Jag
hade verkeligen förhoppning att få komma till Finland. Grefve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
