- Project Runeberg -  Bidrag till Kännedom af Finlands Natur och Folk, utgifna af Finska Vetenskaps-Societeten / Sjuttonde Häftet /
136

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag mig härvid endast böra anmärka, att metaller och vätskor
i allmänhet väl leda elektriciteten, hvarföre de kallas ledare;
glas, siden, ull, harz och torra gaser leda elektriciteten
der-emot icke, och kallas derföre ickeledare. Luft, som
innehåller vattendunst, leder elektriciteten. Den elektricitet som jag
ofvanföre i korthet afhandlat kallas friktion selektricitet,
emedan den framkallas genom olika kroppars friktion emot
hvarandra. Men elektriciteten kan frambringas äfven genom olika
ämnens beröring med hvarandra. Denna kallas derföre
ron-tactselektricitet. Om t. ex. en kopparskifva sättes i beröring
med en sådan af zink, så störes jemnvigtstillståndet i dessa
sålunda, att elektriciteten i hvardera skifvan råkar i en viss
spänning, dervid den positiva elektriciteten strömmar öfver på
zink- och den negativa på kopparskifvan. Om man nu
anbringar flere sådana metallpar öfver hvarandra, skiljde
genom ett mellanliggande fuktadt tyg, och sålunda samma
metall i de särskilda paren har samma läge d. ä. zink, koppar,
tyg, zink, koppar, tyg, så råkar elektriciteten i starkare
spänning och en stor mängd elektricitet utvecklas i förhållande

o o

till de använda parens antal och storlek. En sådan apparat
är den såkallade Voltas stapel, dervid den positiva (+)
elektriciteten samlas i zinkskifvan och den negativa (—) i
kopparskifvan. Om man fastlöder en koppartråd i zink och
kopparskifvan i hvardera ändan af stapeln, och nu närmar ändan
af hvardera koppartråden till hvarandra på 1—2 tums
afstånd, så observeras en gnista, till följd deraf att de olika
elektriciteterna (den positiva och negativa) attrahera
hvarandra. Den ena ändan af den på anmärkt sätt
construe-rade stapeln kallas den positiva eller zinkpolen, och den
andra den negativa eller kopparpolen. Genom de använde
metallparens inbördes verkan uppstår en constant elektrisk
ström, som leder genom de mellanliggande fuktade tygstyc-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:43:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bkfnf/17/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free