Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åkerjordens cohaerens.
I inledningen hafva vi meddelat hvad man i fysiken
förstår med adhaesion. Med åkerjordens cohaerens *) förstår
inan egenskapen hos de partiklar, som ingå såsom
konstituerande delar af åkerjorden, att mer eller mindre starkt häfta
vid hvarandra. Den kraft med hvilken jordens partiklar
adhaerera vid hvarandra är olika, och, för att utreda detta
förhållande, har Scliilhler anställt experiment, vid hvilka han,
för att lätta öfversigten af olika jordarters cohaerens.
antagit lerjordens cohaerens = 100. Så fann S. jordarters
cohaerens enligt följande tabell:
ren lerjord 100
fet lerjord 68,8
mager lerjord 57,3
åkerjord från Hoffwyll **) 33,o
n r> Jura **) 22,o
humus 8,7
trädgårdsjord **) 7,6
gips 7,3
kalkjord, fint fördelad 5,0
qvarzsand 0,o
kalksand 0,o.
Man finner af ofvan meddelade värden, att då sanden
af de pag. 201 meddelade jordarterna ägde den största
volymvigt, densamma åter äger ingen cohaerens, då deremot
lerjorden i detta hänseende står främst. Af stor vigt är den
funna ringa cohaerensen hos humus och kalk. Schiibler be-
*) Ofta äfven benänul cohaesion, hvarmed dock i fysiken betecknas
den molekularattraktion, som betingar fasta kroppars form.
**) Jordarter af samma sammansättning, som de hvilka S. undersökte
i afseende å vigten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
