Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
specifika värme eller värmekapacitet, och så mycket hastigare
aftager dess temperatur. Samma förhållande äger äfven rum
emellan en kropps specifika vigt och dess utstrålande
förmåga, då vi frånse det inflytande färgen i sådant afseende
utöfvar. Om vi nu lägga detta till grund, och erinra oss
följande jordarters specifika vigt:
humus 1,225
kalk 2,468
lerjord 2,591
sand 2,753
följer häraf, att sand afkyles förr än lerjord, denna tidigare
än kalken, och kalk åter tidigare än humus, hvilken således
längsta tiden bibehåller sin värme. Dervid gäller dock den
regel, att en mörk kropp hastigare utstrålar värme, ju
mörkare dess färg är. Häraf kan man således draga den
slutsats, att humus, i följd af sin mörka färg, hastigare
utstrålar sin värme än någon af de jordarter som ingå, såsom
konstituerande beståndsdelar af åkerjorden. Schiibler har i detta
afseende anställt experiment för att utreda olika jordarters
förmåga, att qvarhålla sin värme, dervid han antagit
kalksandens förmåga i detta hänseende såsom enhet, och bestämt
de öfriga jordarternas förmåga relativt till kalksandens. Hans
resultat äro följande:
kalksand 100,o
qvarzsand 95,6
gips 73,2
mager lerjord 70,9
fet 71,1
ren lerjord 66,7
trädgårdsjord 64,8
humus 49,o *).
*) Schumacher 1. c. pag. 253.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
