Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då nu luftens temperatur står i det förhållande till
jordens, att densamma kan betraktas såsom en återverkan
af den senare, och, så vidt jag känner, jordens
medeltemperatur icke finnes bestämd för Finland, kan man, med
ledning af förhållandet i Tubingen och luftens kända
medeltemperatur för Helsingfors, genom beräkning bestämma
jordens medelvärmegrad för Helsingfors. Solstrålarne äga såsom
väl bekant i sig ingen temperatur, som kan mätas. Värme
frigöres från solstrålarne endast då desamma träffa en fast
eller flytande kropp. Bortom jordens atkmosphaer finnes icke
mera någon luft, som skulle kunna frigöra värme från
solstrålarne. I athmosphaeren erfara desamma en ringa brytning,
hvarigenom luftens temperatur till någon ringa grad höjes.
Först då solstrålarne träffa jordens yta, frigöres värme till
större grad, och då solens värmestrålar absorberas, ökas
äfven jordens temperatur ganska betydligt, såsom man finner
af Schiiblers meddelade tabell. Från den uppvärmda jorden
strålar nu värme ut i luften, och det är denna värme, som
man kallar luftens temperatur. Den grad till hvilken jorden
uppvärmes beror af solstrålarnes intensitet, hvilken åter står
i närmaste sammanhang med den vinkel, under hvilken
strålarne träffa jorden. I detta afseende är det klart, att
uppvärmningen sker starkast, då solstrålarne falla lodrätt på
jorden, och att värmeutvecklingen aftager i samma förhållande,
som solstrålarne mer eller mindre snedt träffa jorden. Detta
är orsaken till den olika temperatur, som både jorden och
luften äga under olika tid af dagen. Såsom väl bekant, träffa
solstrålarne jorden vid solens uppgång i ganska sned vinkel,
hvilken tilltager småningom ända till klockan 12, då strålarnes
riktning vid eqvatorn är lodrät. Från denna tid falla strålarne
åter i mer och mer sned riktning på jorden ända till solens
nedgång; i samma förhållande stiger äfven värmeutvecklingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
