- Project Runeberg -  Bidrag till Kännedom af Finlands Natur och Folk, utgifna af Finska Vetenskaps-Societeten / Sjuttonde Häftet /
231

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jordens konstanta temperatur och inre värme.

Af hvad vi ofvanföre anfört, finner man, att jordens
temperatur i de ytliga lagren är ganska föränderlig med afseende
å årstiden, beroende på solens inverkan och jordens
värmeledande förmåga. Genom observationer har man erfarit att
jordens temperatur, utöfver den gräns inom hvilken
temperaturen vexlar, är konstant och att dess temperatur, på
andra sidan om denna gräns, tilltager mot djupet. Så fann
de Saussure uti kantonen Waat i ett bergverksschakt, som
på 3 månader icke hade blifvit bearbetadt, temperaturen vid

ett djup af 312 fot vara 14,4° C.

vid 550 „ „ 15,6°

„ 660 „ „ 17,4»

i ett borrhål för en artesisk brunn i närheten af Paris fann
man temperaturen, vid ett djup af 1,650 fot vara 27,7° C.
och i Westphalen vid ett djup af 2,050 fot vara 32,7° C.
I medeltal har man iakttagit, att, vid tilltagande djup,
temperaturen för hvarje 100 fot stiger med 1° C. och med
anledning deraf beräknat, att jordens tempei’atur vid ett djup
af ungefär 5 geografiska mil skulle vara så hög, att jernet
skulle vara i flytande tillstånd. På denna grund har man
antagit att dessa temperaturförhållanden skulle härröra af en
ständig eld i jordens medelpunkt. Om förhållandet är
sådant, är det klart, att jordens temperatur måste aftaga med
afståndet från denna eldkärna mot jordens yta, som åter
uppvärmes af solstrålarne, och att således jordens konstanta
temperatur inträffar vid den gräns, der den från hvartdera
hållet genom värmens ledning ökade temperaturen träffas. Att
denna gräns i olika delar af jorden måste befinna sig på
olika djup, är klart af den olika grad af insolation, som äger
rum vid eqvatorn och emot hvardera polen. Häraf följer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:43:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bkfnf/17/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free