Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
Inom den undersökta terrängen kan man särskilja
trenne större områden väl skilda från hvarandra och
upptagande tillsamman en längd af 7 mil i norr och söder samt
en bredd af 3 à 4 mil i öster och vester. Sydligast
uppträder nemligen gneisgranit, med inneslutna gncis/.oncr, hvars
gräns i norr utgöres af en linie dragen från ONO till VSV
ifrån Sorila å i Messuby socken till Nokia ström i Birkkala
socken. Norrom denna vidtager en skifferregion af a/t—1
mils bredd, hvars gräns i norr kan dragas från Fäärlahti
långa och djupa vik i ONO inom Teisko kapell i VSV,
långsmed den bäck som från Weittijärvi faller i Mastosjärvi inom
Ylöjärvi kapell, till Matelusjoki, som utgör Birkkala sockens
gräns mot Tavastkyrö socken. Det nordligaste området
begynner med en t/3 mil bred sträckning af skiffrig
granitpor-fyr, med inneslutna brottstycken af skiffer, som öfvergår till
porfyrgranit, hvilken sträcker sig 4 mil norrut, här och der
afbruten genom syenitgranit, som förekommer underordnadt
inom bela området. Ännu mer underordnade uppträda de
mera basiska eruptiverna diorit-, hornblondesten och
uralit-porfyr in. fl.
Följande den af bergmästaren E. II. Furuhjelm
uppgjorda promemoria, använd vid undertecknads deltagande i
geologiska undersökningarne åren 1866—1868, torde
följande beskrifning kunna tjena till belysning af områdets
geologiska skaplynne.
Den undersökta trakten eger en tydligt utpräglad
karakter af bergland med större i dagen sammanhängande
bergmassor, hvilkas allmänna sträckning inom södra delen
är nordvestlig, inom mellersta dolen hufvudsakligen ostnord-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
