- Project Runeberg -  Bidrag till Kännedom af Finlands Natur och Folk, utgifna af Finska Vetenskaps-Societeten / Tjugondeförsta Häftet /
17

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

17

i granitporfyr, men dessa kunna dels förklaras såsom varande
brottstycken, dels och torde de kunna anses utgöra
uppskjutande delar af den underliggande gnoisen eller gneisgraniten.

Vid Haga finner man granitporfyr i kontakt med
syenit-granit, hvarvid enahanda förhållanden förete sig som vid
nordliga ändan af Längelmävesi (se öfv.). Dessa begge
bergarter omvexla nemligen äfven här i höga och branta borg *).
Granitporfyren innehåller här granat och mogne t jern samt
stundom äfven smärre pegmatitartade gångar och körtlar.
Sådana pegmatitgångai* anträffas ännu oftare i syenitgraniten,
och då de här i allmänhet äro ganska skarpt skilda från den
omgifvande bcrgmassan, kunna de ej betraktas såsom afskilda
ur densamma, utan synas do mig enklast kunna förklaras
genom det antagande, att den under syenitgraniten hvilande
gneisgraniten till en del öfvergått i ett plastiskt tillstand och
sålunda indrifvits i de sprickor, som vid afsvalningen
uppkommit i den förra. Dessa gångar genomkorsa hvarandra ofta
i olika riktningar, och stundom finner man smärre sådana
sammansatta analogt med malmgångarne, i det att qvarzeu
och fältspaten äro afsöndrade skildt från hvarandra, den torra
i midten af gången, den sednare på hvar sin sida derom.

Ehuru nu visserligen beröringen mellan granitporfyren
och skitfcrformationen i Hattula till följe af beteckning utaf
mäktiga sandaflagringar icke, såsom fallet är i de nordliga
skifferregionerna, tydligt kan skönjas, så kan dock intet
tvifvel förefinnas, att icke granitporfyren äfven här varit
orsaken till uppresningen. Vid Isoluolais, en mil SO om
Sat-tulu, finner man nemligen en granit, som genom små, hvita
orthoklaskristaller företer en, ehuru otydlig, porfyrartad strulc-

*) Att döma af Thorald» undersökningar (so Uolmhcrg, 1. c. p.
131) fortsattas dessa bergarter äiinu söderut inåt I<o|>pis Bocken.

■2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:44:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bkfnf/21/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free