Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
af denna vaskning, hvilken floden ännu i våra dagar
verkställer med gruset i sin bädd, isynnerhet med de massor
deraf hvilka årligen vid vårfloden nedrasa utför de höga och
branta stränderna, anträffar man alltid der elfven är stridare
invid dessa samt något öfver elfvens medelnivå en mer eller
mindre bred aflagring af gröfre rullstenar, hvarunder det
guldförande gruset finnes samladt i tunna lager. I följd af
detta förhållande finner man öfverallt de rikaste profven vid
bankarnes fötter. Men ville man af dessa prof sluta till
bankarnes rikhaltighet, så kunde man mycket lätt misstaga
sig, isynnerhet som rikhaltigheten enligt sakens natur är
långt, ifrån likformig. För att komma till en riktig insigt i
en banks lagringsförhållanden och afgöra i hvilka delar den
är guldförande, måste man ända ifrån toppen göra en
vertikal sänkning i bankens sluttning, på hvilken alla
beståndsdelarne ligga nedrasade och utan regel blandade om
hvarandra.
Då banken vid Äimio af T. Dahll betecknats som den
rikaste af honom kände och då några preliminära
undersökningar såväl i sjelfva banken som i dess fot utföllo
gynsamt, beslöts att här företaga vaskningar i större skala,
hvarvid grundslussning med begagnande af qvicksilfver efter
kalifornisk metod användes. Sedan på ett ställe 4 man
under 4 dagar sålunda utvaskat 12’/a kub. famn grus och
erhållit 9,c gram guld, flyttades vaskningen till ett annat
ställe vid bankens sluttning mot Tana, der den visat sig
rikare; här utvaskades med 42 dagsverken 3] kub. famn grus,
hvilka lemnade 34 gram guld. Ogynsamt inverkade härvid
I :o att guldpaljetterna äro ytterst fina och ofta öfverdragna
med en tunn, skyddande rosthinna, så att de ej stanna i
rännorna, om dessa ej hafva en högst ansenlig längd, och
icke heller uppfångas af qvicksilfret, och 2:o att guldet äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
