Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
observerat vid Veitschikjoks utflöde i Tana, omkring l’/t
mil nedanom Utsjoki; den förekommer derstädes i
lager-vexling med glimmergneis och hornblendegneis i serdeles
vresiga skikt. — Utom på sistnämnda ställe träffas
hornblendegneis, uti hvilken glimmern i större och mindre mon
ersattes af hornblende, i lagervcxling med glimmergneisen
uti bergshöjderna vester om Utsjoki, vid Kevujäyri och
Tscharsjok, i trakten kring Utsjoki kyrka, i Kuurunantschi
bergshöjd söder om Äimio nybyggen nära Utsjoki mynning
m. fl. st. samt längs Tana i bergshöjderna ofvanom Kavvo
och Zoagisjalve nybyggen, resp. ’/i och 3 4 mil vester om
Utsjoki. Både glimmer- och hornblendegneisen i dessa
sistnämnda trakter håller små röda och bruna granater, hvilket
synes antyda gränsen eller öfvergången till
granulitforraa-tionen, som härifrån utbreder sig vesterut. Ehuru jag för
de öfverliggande jordlagrens skuld på detta
öfvergångsom-råde icke kunnat fixera en fullkomligt bestämd gräns mellan
dessa bergartsgrupper, har jag likväl å kartan och profilen
ansett mig böra tillnärmelsevis antyda en sådan, emedan
båda formationerna i petrografisk hänseende och i stort äro
lätt igenkänliga och skiljbara.
Skiktningen inom gneisfältet är i allmänhet ganska väl
utpreglad; isynnerhet visar sig glimmergneisen i
bergshöjderna öster om Utsjokidalen ofta serdeles tunnskiffrig, och
då skiffrigheten här, såsom i allmänhet hos gneisarterna,
sammanfaller med skiktningen, framträder denna senare så
mycket tydligare. Skiktenas strykning är inom hela området
temligen konstant nord-sydlig med obetydliga afvikningar åt ena
eller andra sidan från den magnetiska meridianen; och äfven
lagrens stupning varierar blott sålunda, att den längst i öster
är lodrät öller faller in mot vester, i Veitschikjokdalen visar
sig synklinal men derifrån några verst vesterut slår öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
