Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»216
gen (ler helt och hållet begrafna under sanden och kunde ej
inverka på jökelelfvarnes lopp. Den förklarar vidare
hvarför åsarnes riktning i allmänhet öfverensstämmer med
reff-lornas ®8) ty bådas uppkomst var beroende af landet«
allmänna lutning. Den förklarar slutligen på ett enkelt sätt
biåsarna, hvilka ingen af de äldre teorierna kunnat nöjaktigt
tyda, genom att antaga dem vara förorsakade af bifloder."
De svårigheter, som möta denna af Hisinger, v.
Ilelmer-sen, Törnebohm och Levin framställda erosionsteori, äro
förnämligast tvenne: huru man bör täuka sig först tillkomsten
af den ursprungliga, vanligen skiktade diluvialbetäckningen
M) Ett slående exempel på att relilornas ocli åsarnes riktning icke
alltid sammanfaller erinrar jag mig hafva iakttagit uti Lojo socken, då
jag deltog i de undersökningar, som under bergmästaren E. II. 1’uruhjelms
ledning utfördes ären 18G5 och 1866 i vestra Nyland. Genom hela södra
delen af nämnda socken stryker nämligen en synnerligt väl utpreglad
rullstensås i ostnordost- vestsydvestlig riktning. Talrika, på omkring 40
skilda punkter af mig anställda observationer både på norra och södra
sidan om åsen gifva deremot vid handen, att relilornas riktning är
fullkomligt vinkelrät mot åsens: de allra llesta med S. 30° à 50° O lig riktning.
Samma ås kan dessntom anföras som bevis på att icko heller Finland
saknar åsar af ganska betydande längdutsträckning, som sannolikt icke
mycket understiger de i detta hänseende märkeliga svenska åsarnes, i
motsats till v. Helmersens uppgift (anf. st. sid. 98), som sedermera
äfven blifvit anförd af Törnebohm (anf. st,. sid. 57). Enligt E. J.
Wcst-lings iakttagelser (Holmberg: Materialier till Finlands geognosi. I. sid.
30) kan nämnd» ås följas under en sträcka af inemot 20 mil genom
Hollola, Hausjärvi, Nurmijärvi, Wichtis, Lojo och Karis socknar ända till
Ekenäs, dor den afskäres af Pojovikon, men sedan fortlöper vidare inom
Ténala Bocken ut till Ilangöudd. Uti Lojosockcn från gränsen mot
Wichtis till Kyrkstad har jag följt densamma under 2 mils sträckning såsom
en oafbruten àsrygg al’ 300’ till 2500’ i bredd med stundom brant
stundom terrassformigt uppstigande sidor ocb en böjd af 40’ i 100’ öfver
oni-gifningarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
