Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»280
t
formationen, som synnerligen vackert uppträder vid Nyslott
och Sordavala måste sannolikt räknas skifferbildningen i
Tammela (F. J. W. Om skifferform i Tav. län, p. 18),
horn-blendeskiffern vid Botby viken nära Helsingfors m. fi.
Karakteristiskt för östra Finlands primitiva formationer,
isynnerhet gneisen, är den ymniga impregnationen af jernkis,
hvaraf den bruna färg, som bergytan så ofta företer,
förorsakas, hvarjemte man har att tillskrifva denna omständighet
den ymniga tillgången på sjö- och myrmalm. Af andra
acces-soriska mineralier äro förnämligast lerjordsilikater
anmärkningsvärda: fibrolit (sillimanit) i gneisen, andalusit (ehiastolit)
och staurolit i glimmerskiffer samt cyanit i talkskilfer.
Likasom i vestra Finland, så hafva vi äfven i östra
delarna af landet att vidare göra skilnad mellan gneisgranit,
som hänför sig till gneisformationon och granitporfyr (resp.
rapakivi), som ansluter sig till skifferformationen, hvartill
kommer pegmatit, som genombryter alla dessa bildningar i
form at’ gångar och stockar.
Hvad beträffar gneisgraniten, så har dess åtskilnad från
gneisen blifvit genom de otvetydigaste bevis ådagalagd (se
t. ex. öfv. om gneisgraniton mellan Jaakimvaara och
Sordavala). I sammanhang härmed må här anföras en bergkupp
invid Lahtis jernvägstation, såsom varande särdeles lärorik i
Ilämnda hänseende. l)en utgöres nämligen till sin nordliga
del af grå hornblende- och glimmergneis med 50—00"
lutning mot N 20—30" O, till sin sydliga åter at’ eti röd
porfyrartad gneisgranit med brottstycken af gneis. Såväl från
gneisen som gneisgraniten skiljer sig deri deri uppträdande
grofkorniga pegmatiten, hvars gångformiga natur tydligt ger
sig tillkänna genom förkastningar samt dess ofta hvita färg
vid salbanden under det att den inre massan är rödfärgad.
Den utmärker sig här f. ö. genom sin halt af magnetisk jern-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
