- Project Runeberg -  Bidrag till Kännedom af Finlands Natur och Folk, utgifna af Finska Vetenskaps-Societeten / Tjugondeförsta Häftet /
290

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»290

ringar af åsgropars uppkomst såsom härrörande af genom
sanden rinnande vatten, således analogt med de trattformiga
fördjupningarna i åtskilliga kalkaflagringar kunna ega sin
tillämplighet i vissa Cail men icke gerna i det ifrågavarande,
der vattnets nivå på båda sidor om åsen är densamma.
Deremot synas de mig här, då man tager i betraktande det
sammanhang, som egor rum mellan de egentliga s. k. åsgroparna
och de mångfaldiga, mera oregelbundna insänkningarna och
bugterna mellan hufvudåseii och sidoåsarna, enklast kunna
förklaras genom att hänföras till de ojemnheter, som
nödvändigtvis måste förefunnits på landsisens yta i dess sednare
period, hvarunder den mer och mer aftog i mäktighet. En
upphöjning på denna måste då vid afsmältningen
åstadkommit en fördjupning i morängrusot. Detta betraktelsesätt
ansluter sig sålunda till den af S. Lovén uttalade åsigten om
åsgroparnes uppkomst genom smältning af i sanden
inneslutna ismassor.

En med Pungaharjuåsen liknande konfiguration förete
öfverhufvudtaget äfven de vester derom strykande åsarna,
hvilkas medelriktning kan sättas = NNV—SSO. Sålunda
utgöres t. ex. åsen vid Heinola af två eller tre parallelåsar,
hvilka delvis äro ganska tydligt skilda, lemnande mellan sig
antingen en trång dalsänkning eller ock en stor, morassfyld
åsgrop, men på andra ställen åter förena sig samt utbreda
sig till en platåfonnig sandmo.

Från dessa åsar, hvilka i allmänhet löpa parallelt med
reiflorna och sålunda väl ursprungligen hafva utgjort
sido-ellcr medelmoräner, måste man särskilja den i motsatt
riktning mot dem strykande åsen (Salpausselkä), som skiljer sig
genom en i allmänhet större enkelhot i sin yttre
konfiguration samt större bredd, och som, såsom dess form och
belägenhet antyder, utgjort en ändmorän, men tillika, att döma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:44:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bkfnf/21/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free